Och helt plötsligt var det höst

Tiden går så fort och hösten blåser ut alla tankar ur min skalle med samma frenesi som den blåser ner löven från träden. Alla vill, måste och borde har fått lämna plats för får väl se. Jag sitter vid köksbordet på morgonen med en kopp kaffe och lägger patiens medan dagen gryr, sen åker jag till jobbet, jobbar och åker hem igen. Ingen stress, ingen press, tar dagen som den kommer och mår bättre än någonsin. Har kapat av alla aktiviteter utom ridningen. Det kändes konstigt först, men det är så skönt att bara vara, läsa, dricka te och umgås med familjen. Höra mitt barn nynna när hon pysslar med sina saker. Ta dagen som den kommer, leva livet långsamt. Jag börjar hitta min rytm igen, den har varit i otakt så länge att jag glömde bort mig själv.