Om jag ändå hade en dator på tunnelbanan

Satt och fantiserade om att jag var en recensent, och recenserade mig själv i mitt författarskap, eller blivande författarskap på tunnelbanan idag. När jag ändå var i farten recenserade jag även boken som ligger och gror i mig, kände då också en lust att börja skriva just då, ett provkapitel, som sedan blev till poesi. Om jag hade haft en dator framför mig då, eller penna och papper så jag åtminstone kunnat skriva ner några av meningarna, de var så perfekta. Nu minns jag dem inte längre. Minns bara känslan, den var mjuk och vacker. Suck