Det gäller att vara smart

Vi har rätt mycket diskussioner här hemma om städning. Han tycker att jag borde städa mer, jag tycker att han borde göra det. Dags att gnugga geni-knölarna, hur få honom att städa mer utan tjat om att jag också ska göra det. Snabb analys av mannen, han gillar att ha överblick över situationer, han är otroligt tävlingsinriktad, hans största triumf är när han överbevisar mig.

Lösningen stavas STÄDSCHEMA, inte ett töntigt där det står vilka uppgifter alla har, utan ett enkelt med olika sysslor uppspaltade och rutor för många veckor framåt, bara att sätta sin signatur för utförd syssla i rätt veckoruta. Gissa om han njöt när jag råkade öppna dörren till städskrubben häromdagen och så imponerat konstaterade att han fyllt i det flesta rutorna.

Tyvärr kan jag inte njuta av det längre, han bad mig på sina bara knän att ta över hushållssysslorna så att han kunde lägga färdigt taket. Vad säger man då? Ja älskling, jag gör det för din skull. Han bara tittade på mig och sa sen garvande, jag tror inte riktigt på dig. Men det tycker jag att han ska göra, jag har inte riktigt tid att komma upp med en ny plan=)

Trädgårdsdrömmar

Igår gick jag ett varv och tittade till all skadegörelse vintern orsakat. Det var inte så mycket som jag befarade.
Våra nya äppelträd var dock illa åtgångna av rådjuren, så jag gick hämningslöst fram med sekatören, tänkte att det hade ju ändå sett konstigt ut om de två nya var perfekta när de andra äppelträden inte är så. Jag tittade på aroman som blev helt ringbarkad förra sommaren och ställd mot en vägg i väntan på flismaskin, hon levde trots den brutala behandlingen, så jag gav henne jord och sågade av hennes stam. tänkte testa att göra en U-form av henne.
Rabarbern visar sina stora knoppar, pionerna likaså, till och med påskliljorna i krukorna som jag inte orkade plantera ut förra året har tittat upp. Våra uppstammade vinbär lever och ser ut att må bra, dem måste jag dock flytta till ett mindre sankt område. Blåbärsbuskarna har överlevt pulkaåkning. En kvarglömd morot i landet har börjat växa.
Det nya plommonträdet ser riktigt fint ut, förhoppningsvis gillar plommonsnåret kombinationen och ger fler än tre plommon om några år, måste bara rensa upp där. Funderar på att ta avläggare och sätta på vallen. Denna vall är min största tankenöt. Ca 200 meter lång, full med hallon och sorkar, några berberisbuskar och en röd ros. Förra året satte vi tre havtorn i bortre änden, tänkte beta av den bit för bit. Ska även ta avläggare från syrener och sätta där. Vi måste ha en gräns, helst hade jag sett ett staket, det är för många som kommer och trampar ner hallonbuskarna i sin jakt på hallon, värst var några som hade hinkar med sig.
Jag har köpt två påsar fingerborgsblommor som jag ska strö ut över ett hörn av trädgården, nu är det en enorm lövhög där, men jag var där och krattade undan lite igår, det mesta är förmultnat så om en månad krattar jag undan allt, blåser ut fröna och lägger tillbaka lövtäcket och håller tummarna. Meningen är stor utdelning med liten insats. Får väl se om det lyckas, annars var det inte meningen.

Hittade fyra fönster i perfekt storlek för varm/kallbänkar, lyckorus, ett jättestort fönster till kommande gäststuga, vi har lite meningsskiljaktigheter om placering, jag vill ha den där garaget står, med utsikten över den vildvuxna trädgården där jag planerar ett ordnat kaos med damm, ormbunkar, fingerborgsblommor och mosstrappa ner till den soligare delen.
Där på höger sida om trappan måttade jag ut en liten trädgård som ska få ett vitt staket och en hängiven trädgårdsmästare i form av en snart nio år gammal flicka. Nu står där ett gammalt skjul som ska rivas. Detta är det första arbetet som ska göras, i ett år har hon drömt och ritat och planerat sin trädgård. Hon sitter med näsan i trädgårdsböcker och nu när hon är sjuk får jag bära alla böcker dit hon befinner sig. Jag känner igen denna längtan och är så glad att hon har den.

Min man betraktade mig häromdagen och sa sedan, du gillar bara trädgård i tanken. Ja, sa jag då. Fast det är inte sant, en trädgård ska skänka glädje, jag kommer aldrig springa runt som ett skållat troll och rensa ogräs, kratta gruset eller plantera nyinköp så fort vi kommer hem. En trädgård är en långsam, eftertänksam njutning och det jag inte hinner med gör jag en annan dag. Just nu njuter jag av alla fjärilar som fick vara ifred i nässelsnåret vid rabarbern.