Uppochnervänd onsdag

Börjar dagen fint, kommer på att jag glömt jobbnycklarna och mobiltelefonen, det är bara jag som har nyckel denna morgon. Min stackars kollega blir uppryckt ur sin skönhetssömn av mobilsamtal från lånad telefon, sen står hon i pyjamas som ett yrvaket mystroll och räcker mig nycklar och kram, och med avlagt löfte från mig om färdigbryggt kaffe när hon kommer ner, hinner jag öppna för alla, endast tre minuter försenad. När jag tänker efter så är det första dagen den här veckan jag inte är mer sen.

Eftersom vi bytt ut fredagsmys mot fredagsrys denna vecka hade jag och mitt barn onsdagsmys istället, Vi tittade på Min granne Totoro, äntligen, jag har velat se den länge, men inte vågat. Det är svårt att uppfylla höga förväntningar, men åh vad filmen var bra. Hayao Miyazakis filmer är som en reningsprocess för själen.


Ibland går jobbet före.
Löften bryts, barn blir besvikna, mammor med.
Det kan hända. Men när det upprepas, gång efter gång....
När jag dessutom ska få dåligt samvete för att jag ska på bio i morgon, som vi planerat och kollat att det funkar, då blir jag arg.
Jag försöker förstå, men jag känner mig ändå som ett besviket barn som vill stampa i golvet och säga, dumma dej.
Apropå bio, funderar på att ta över kollegas kök och laga middag innan.

Bäst i höstrusket, utan inbördes ordning, promenader, film och boken jag läser just nu.

Jag läser Fladdermössens by av Dario Fo, om nån vill veta.