forts spök-kväll, råkade publicera innan det var klart

Jag överlevde!
Det var en jättefin kväll, nästan fullmåne och bara några enstaka moln på himlen.
Det var ca 40 barn som fick höra en sann spökhistoria om slottets stalldräng och hans käraste, den utspelade sig vid slottets dansbana, sen fick barnen gå i grupper om 4 ner till skrittspåret, som var upplyst av massa pumpahuvuden.
Det var mycket stämningsfullt, vi var utplacerade runt om, de flesta av oss spöken, en var lieman, barnen skreeeek, fast alla utom en gick hela rundan, starkt av dem=)
Jag var inte vakt, blev nån sorts joggare som skulle skrämma barnen in på rätt väg, passade väl bra eftersom jag skulle typ halta/falla ihop inne i skogen, så mellan varje grupp låg jag i löven och tog igen mig, var dock lite för mycket hallonsnår som rispade mig i ansiktet, jag såg ju knappt något.
Men mörkret är kusligt, speciellt runt ett gammalt slott. Flickan som skulle berätta spökhistorien anropade i walkie-talkie att hon inte vågade gå upp till dansbanan själv, trots medföljande rottweiler. Jag skyndade till undsättning, hon var räddare än jag, sen blev det komik på hög nivå, hunden blev bajsnödig, satte sig på stigen barnen skulle gå på, tre ggr, flickan försöker få honom att sluta bajsa, barnen närmar sig, till sist har han bajsat klart och vi springer genom äppelträdgården och hinner fram precis innan barnen, pust, jag glömde att vara rädd, tack Zorro. Fast jag undrar hur många det var som trampade i hundbajs, försökte täcka med löv.
Efteråt tog vi med oss pumporna, barnen fick varm choklad, diplom delades ut till alla som var med i pumpatävlingen dagen innan och så åkte vi hem.
Det är verkligen jättekul att att ställa upp på sånt som barnen gör. Ungdomarna i klubben fixade allt och instruerade oss vuxna medan vi satt och drack kaffe, riktigt lyxigt.