Minnesbilder
Det är sommar, jag och min kompis är glada, hon har rosa byxor på sig, vi målar små nyckelpigor på mina glasögon, i kanten så jag ska kunna se ändå. Min kompis pappa kommer, han blir så arg, lyfter upp henne i håret, tvingar henne att tvätta rent mina glasögon, hon gråter, jag är stel av skräck. Det var sista gången jag använde glasögon, har försökt efter men känner bara obehag.
Flera år senare, det är sommar, min kompis är ledsen, hennes mamma har slängt ut henne, hon har inga rena kläder, försöker komma in, hem till sin mamma, men hennes mamma vägrar öppna dörren. Vi väntar tills hennes mamma gått ut, då bryter vi oss in, hugger sönder dörren och hämtar kläder. Hennes mamma polisanmäler sin tolvåriga dotter.
Midsommarafton, året jag fyller 16. Jag sitter på marken med en väns huvud i knät, stryker honom lugnt över håret, väntar på ambulansen som ska komma och stoppa blodet som rinner ur hans mage. Min kompis är höggravid, vattnet går, hon är sjutton år, hennes mamma vill fortfarande inte veta av henne, jag kan inte hjälpa henne, måste vara hos honom, andra runt omkring är hysteriska. Dagen efter föder hon en flicka.
Ett år senare. Min kompis har en egen lägenhet, hon mår dåligt, jag försöker hjälpa henne, passar hennes dotter, fast hon hämtar henne inte, tiden går, jag hittar henne, jag hittar kanske hundra colaflaskor runt henne, vi bygger en vägg av colaflaskor och tejp, kanske som ett skydd mot världen.
Sen hände något, jag minns det som ett missförstånd, hon såg det som ett svek, vi pratade i telefon, hon grät, jag grät, vi slutade vara vänner.
Några år gick, hon tog trevande upp kontakten. Men det var inte som förr, hon hade börjat med droger. Vi sitter på kvarterskrogen, jag med hennes dotter i knät, pratar, jag tycker så mycket om henne.
Hon bjuder mig på fest, jag kommer dit, det är mörkt i lägenheten, hon skrattar, är borta i någon drogdimma, jag går, kommer aldrig mer tillbaka.
Min mamma ringer, säger att hon träffat min kompis, fått hennes nya nummer, min kompis vill att jag ska ringa, hon vågar inte. Jag ringer inte
Min kompis tog livet av sig en julafton för några år sedan, hon hade börjat komma på fötter, fick träffa sin dotter igen, kämpade, men jag tror hon kämpade ensam
söndag 18 april 2010
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
