måndag 12 april 2010

Administratör hemma?

Sökte precis efter kurser i administration i familjen, det fanns inga. Konstigt, jag har uppenbarligen fått den rollen, när vet jag inte, hur vet jag inte, men varför vet jag och det gör mig pissförbannad. Man skulle kunna säga att det är något jag tagit på mig men det vill jag inte hålla med om, att hamna i den sitsen är ett nedbrytandemönster som pågår under lång tid där mannen utnyttjar kvinnans välvilja.

Första gången jag reflekterade över det var när min man ringde mig på jobbet och frågade var hans jeans låg, eh dina jeans, ja inte här i alla fall. Senast var idag när jag ringer för att kolla om vårt barn fått med sig badkläderna till skolan, vilket hon inte fått då jag glömde ringa i morse och påminna. Lyssna nu för det blir värre. När jag hämtar vår dotter på fritids berättar hon och hennes kompis att kompisens mamma som var hemma med sjukt barn kom till skolan med extrakläder så vår dotter inte skulle missa badet. Jag ringer pappan och säger att han får ringa kompisens mamma och tacka, min första reaktion var att göra det själv men eftersom jag har blivit medveten stoppade jag den och gav honom det uppdraget.

En minut senare ringer han mig och säger att hon inte svarade i telefon och egentligen borde ju jag göra det eftersom det var jag som inte påminde honom. Nu måste jag säga att jag älskar min man men hade han varit där och inte i telefon hade jag bitit huvudet av honom.
Sen försöker han skämta bort det den manipulativa jäveln.

Självklart ringde jag och tackade, hon hjälpte vårt barn.

5 kommentarer:

  1. http://www.bokus.com/b/9789137132174.html

    SvaraRadera
  2. Hahaha, den boken ska jag köpa!

    SvaraRadera
  3. Evigt fast!
    Vet du vad som är sjukt?
    Jag är förlamande rädd för kvinnofällan, biter av och skäller som besatt åt minsta tecken, till och med när det egentligen inte är ett tecken. (Ibland gör man ju fel och ojämställda saker både åt ena och andra hållet - pillar naveln medan den andra diskar och går inte ens in med glasen som står på bordet framför utan låter den andra hämta dem själv.)
    Aldrig har jag väl varit så arg som när jag var med en vit, halvöverklassman.
    Trodde jag.

    Men jag är fan lika arg och sur över saker när jag är med en kvinna.

    Gälet.
    Är det personlighetstyper det handlar om?
    För det är jag som kommer få packa gympapåsen, jag lovar. Mjölken måste jag ha koll på och tvättiderna med.
    Ibland ska jag släppa allt o se vad som händer. Kanske måste man släppa allt så pass länge att någon annan plockar upp det. Men det gör man ju aldrig.

    SvaraRadera
  4. Jag vet inte, har aldrig varit den vårdande typen, har dock ett stort kontrollbehov, känner mig trygg när jag vet allt. Men jag tror att det är så att man axlar man-kvinna-roll på något omedvetet sätt. Jag ska verkligen läsa boken Elisabeth rekomenderade.

    SvaraRadera
  5. hahah så himla vanligt tror jag! hur skulle männen klara sig utan sina kvinnor de e frågan??
    svaret på din fråga är dragana,så himla otippat!! :)

    SvaraRadera