Mamma, vad vill du ha för blommor på din begravning? Eh, jag vet inte, pelargoner? Mamma, jag ska nog bestämma det själv, vilken färg istället? Pust, jag vet inte, röd, rosa, vitrosa (tänker fortfarande på pelargoner). Jag tänker rita din grav sen när vi kommer hem! Hm, okej, det är bra att du har en plan. Sen går vi på tunnelbanan, jag tror samtalet är avklarat och vi pratar om rosorna i trädgården, vilka jag tycker om och vilken jag inte tycker om. Då kommer, Mamma, strunt samma, jag bestämmer hur din grav ska se ut! Flera ryggar guppade av kvävda skratt.
En stund senare, hemma, fick jag se en skiss av min framtida grav.
Den var väldigt vacker och har även en skötselplan för varje årstid.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
hahah välplanerat barn! du kanske även ska sova me den där yxan under huvudkudden ifall att de e nån som planerar något ;)
SvaraRaderahar precis sett att du har skrivit massa svar till mig i din blogg?! :) såg de av en ren händelse, om du vill att ja ska se dina viktiga svar så kan jag ju tipsa om att du skriver svaren i min blogg där jag får medelande om att dom finns lixom ;)
Suck, hur menar du nu? Med svaren alltså.
SvaraRaderaHaha, jag sover alltid på helspänn, det har jag lärt mig efter år av trakasserier från min svärmor. Nu kändes det dumt att blanda skämt med allvar, men strunt samma.