Jag överlevde!
Det var en jättefin kväll, nästan fullmåne och bara några enstaka moln på himlen.
Det var ca 40 barn som fick höra en sann spökhistoria om slottets stalldräng och hans käraste, den utspelade sig vid slottets dansbana, sen fick barnen gå i grupper om 4 ner till skrittspåret, som var upplyst av massa pumpahuvuden.
Det var mycket stämningsfullt, vi var utplacerade runt om, de flesta av oss spöken, en var lieman, barnen skreeeek, fast alla utom en gick hela rundan, starkt av dem=)
Jag var inte vakt, blev nån sorts joggare som skulle skrämma barnen in på rätt väg, passade väl bra eftersom jag skulle typ halta/falla ihop inne i skogen, så mellan varje grupp låg jag i löven och tog igen mig, var dock lite för mycket hallonsnår som rispade mig i ansiktet, jag såg ju knappt något.
Men mörkret är kusligt, speciellt runt ett gammalt slott. Flickan som skulle berätta spökhistorien anropade i walkie-talkie att hon inte vågade gå upp till dansbanan själv, trots medföljande rottweiler. Jag skyndade till undsättning, hon var räddare än jag, sen blev det komik på hög nivå, hunden blev bajsnödig, satte sig på stigen barnen skulle gå på, tre ggr, flickan försöker få honom att sluta bajsa, barnen närmar sig, till sist har han bajsat klart och vi springer genom äppelträdgården och hinner fram precis innan barnen, pust, jag glömde att vara rädd, tack Zorro. Fast jag undrar hur många det var som trampade i hundbajs, försökte täcka med löv.
Efteråt tog vi med oss pumporna, barnen fick varm choklad, diplom delades ut till alla som var med i pumpatävlingen dagen innan och så åkte vi hem.
Det är verkligen jättekul att att ställa upp på sånt som barnen gör. Ungdomarna i klubben fixade allt och instruerade oss vuxna medan vi satt och drack kaffe, riktigt lyxigt.
lördag 31 oktober 2009
fredag 30 oktober 2009
Spök-kväll mm
Yes, fredag, sista dagen jag kom försent till jobbet den här veckan. Kan nu konstatera att det är svårt att gå upp på morgonen om jag ska vara vaken på kvällen som normala vuxna, nästa vecka återgår jag nog till tidigt sänggående. Trist!
Jag börjar bli grundligt trött på min ena äggstock, den producerar cystor i rasande fart, tidigare har det varit i samband med ägglossning, nu börjar det hugga i magen redan vid dag ett efter mens, två månader i rad har jag haft det så, det gör så ont, i ca två veckor, måste man stå ut med det? Jag har varit hos läkaren två ggr pga så svåra smärtor att jag inte orkat mer, båda gångerna blev jag hemskickad efter ultraljud med orden, det går över om några dagar, det var en stor cysta men den har spruckit, det där svarta du ser på skärmen är vatten, inget farligt. Jag vet att det inte är farligt, men på allvar, nån hjälp måste man väl kunna få, och nej, jag vägrar äta p-piller, det var mini-piller som startade detta helvete för mig.
En liten tröst i alla fall, det gör mindre ont när jag rör mig långsamt och det är pauser mellan huggen.
Lite pinsamt bara de gånger nån råkat se mig när jag fälls ihop som en fällkniv av smärta.
Nu ska jag strax ut i skogen och agera stöd för ungarna på spök-kvällen, jag tar nog med mig min dotters täljkniv.
Jag börjar bli grundligt trött på min ena äggstock, den producerar cystor i rasande fart, tidigare har det varit i samband med ägglossning, nu börjar det hugga i magen redan vid dag ett efter mens, två månader i rad har jag haft det så, det gör så ont, i ca två veckor, måste man stå ut med det? Jag har varit hos läkaren två ggr pga så svåra smärtor att jag inte orkat mer, båda gångerna blev jag hemskickad efter ultraljud med orden, det går över om några dagar, det var en stor cysta men den har spruckit, det där svarta du ser på skärmen är vatten, inget farligt. Jag vet att det inte är farligt, men på allvar, nån hjälp måste man väl kunna få, och nej, jag vägrar äta p-piller, det var mini-piller som startade detta helvete för mig.
En liten tröst i alla fall, det gör mindre ont när jag rör mig långsamt och det är pauser mellan huggen.
Lite pinsamt bara de gånger nån råkat se mig när jag fälls ihop som en fällkniv av smärta.
Nu ska jag strax ut i skogen och agera stöd för ungarna på spök-kvällen, jag tar nog med mig min dotters täljkniv.
torsdag 29 oktober 2009
29 09 10
Idag trodde jag att jag försovit mig mycket, ringer till jobbet och säger att jag tagit sovmorgon, och vandrar sen in 7 minuter efter jag börjat, ja men vadå, klart de hade saknat mig under den tiden. Börjar bli lite trött på min morgonförvirring!!
Det blev ingen matlagning efter jobbet utan en skön promenad istället.
På bion var det desto mer, matlagning menar jag, vi såg Julie och Julia, kan jag rekommendera om du är lite..., jag gillade den=)
På väg in på bion började tre tonårstjejer ropa efter mig, jag fattade inte att de menade mig först, du jobbar där va, nej hon jobbar där, visst jobbar du där? Jag kände inte alls igen dem, stan börjar bli för liten, haha
Nää, faktiskt inte, jag tycker det är mysigt att bli igenkänd och känna igen andra. Veta att säger jag hej till henne så pratar hon med mig resten av bussresan, eller, den där galningen släpper aldrig handen, eller, han kan alla hållplatserna och ropar ut dem så högt att de icke-vana hoppar till av förskräckelse, eller, jag kan fortsätta i evighet=) Okej, det bor inte bara psyksjuka människor här, det bästa är de snabba igenkännade blickarna och leendena av alldeles vanliga stockholmare i rusningstrafik.
Det blev ingen matlagning efter jobbet utan en skön promenad istället.
På bion var det desto mer, matlagning menar jag, vi såg Julie och Julia, kan jag rekommendera om du är lite..., jag gillade den=)
På väg in på bion började tre tonårstjejer ropa efter mig, jag fattade inte att de menade mig först, du jobbar där va, nej hon jobbar där, visst jobbar du där? Jag kände inte alls igen dem, stan börjar bli för liten, haha
Nää, faktiskt inte, jag tycker det är mysigt att bli igenkänd och känna igen andra. Veta att säger jag hej till henne så pratar hon med mig resten av bussresan, eller, den där galningen släpper aldrig handen, eller, han kan alla hållplatserna och ropar ut dem så högt att de icke-vana hoppar till av förskräckelse, eller, jag kan fortsätta i evighet=) Okej, det bor inte bara psyksjuka människor här, det bästa är de snabba igenkännade blickarna och leendena av alldeles vanliga stockholmare i rusningstrafik.
onsdag 28 oktober 2009
Uppochnervänd onsdag
Börjar dagen fint, kommer på att jag glömt jobbnycklarna och mobiltelefonen, det är bara jag som har nyckel denna morgon. Min stackars kollega blir uppryckt ur sin skönhetssömn av mobilsamtal från lånad telefon, sen står hon i pyjamas som ett yrvaket mystroll och räcker mig nycklar och kram, och med avlagt löfte från mig om färdigbryggt kaffe när hon kommer ner, hinner jag öppna för alla, endast tre minuter försenad. När jag tänker efter så är det första dagen den här veckan jag inte är mer sen.
Eftersom vi bytt ut fredagsmys mot fredagsrys denna vecka hade jag och mitt barn onsdagsmys istället, Vi tittade på Min granne Totoro, äntligen, jag har velat se den länge, men inte vågat. Det är svårt att uppfylla höga förväntningar, men åh vad filmen var bra. Hayao Miyazakis filmer är som en reningsprocess för själen.
Ibland går jobbet före.
Löften bryts, barn blir besvikna, mammor med.
Det kan hända. Men när det upprepas, gång efter gång....
När jag dessutom ska få dåligt samvete för att jag ska på bio i morgon, som vi planerat och kollat att det funkar, då blir jag arg.
Jag försöker förstå, men jag känner mig ändå som ett besviket barn som vill stampa i golvet och säga, dumma dej.
Apropå bio, funderar på att ta över kollegas kök och laga middag innan.
Bäst i höstrusket, utan inbördes ordning, promenader, film och boken jag läser just nu.
Jag läser Fladdermössens by av Dario Fo, om nån vill veta.
Eftersom vi bytt ut fredagsmys mot fredagsrys denna vecka hade jag och mitt barn onsdagsmys istället, Vi tittade på Min granne Totoro, äntligen, jag har velat se den länge, men inte vågat. Det är svårt att uppfylla höga förväntningar, men åh vad filmen var bra. Hayao Miyazakis filmer är som en reningsprocess för själen.
Ibland går jobbet före.
Löften bryts, barn blir besvikna, mammor med.
Det kan hända. Men när det upprepas, gång efter gång....
När jag dessutom ska få dåligt samvete för att jag ska på bio i morgon, som vi planerat och kollat att det funkar, då blir jag arg.
Jag försöker förstå, men jag känner mig ändå som ett besviket barn som vill stampa i golvet och säga, dumma dej.
Apropå bio, funderar på att ta över kollegas kök och laga middag innan.
Bäst i höstrusket, utan inbördes ordning, promenader, film och boken jag läser just nu.
Jag läser Fladdermössens by av Dario Fo, om nån vill veta.
tisdag 27 oktober 2009
Min grav
Mamma, vad vill du ha för blommor på din begravning? Eh, jag vet inte, pelargoner? Mamma, jag ska nog bestämma det själv, vilken färg istället? Pust, jag vet inte, röd, rosa, vitrosa (tänker fortfarande på pelargoner). Jag tänker rita din grav sen när vi kommer hem! Hm, okej, det är bra att du har en plan. Sen går vi på tunnelbanan, jag tror samtalet är avklarat och vi pratar om rosorna i trädgården, vilka jag tycker om och vilken jag inte tycker om. Då kommer, Mamma, strunt samma, jag bestämmer hur din grav ska se ut! Flera ryggar guppade av kvävda skratt.
En stund senare, hemma, fick jag se en skiss av min framtida grav.
Den var väldigt vacker och har även en skötselplan för varje årstid.
En stund senare, hemma, fick jag se en skiss av min framtida grav.
Den var väldigt vacker och har även en skötselplan för varje årstid.
måndag 26 oktober 2009
26 10 09
Fick ett telefonsamtal idag angående förestående spök-kväll på ridskolan, jag ska inte vara spöke utan ta hand om eventuella panikslagna och gråtande barn i skogen. Vad bra sa jag, då slipper jag köpa smink och fundera på kläder. Hm, där glömde jag en sak, jag är mörkrädd, varför svarar jag alltid ja på allt innan jag tänkt efter om det är en bra idé, fafafafafaaaan. Jag ska alltså stå ensam i en spöklik skog i mörker, det är förvisso fler föräldrar, men vi står inte tillsammans, jag tror inte jag vill detta. Men självklart gör jag det ändå, det måste vara nåt allvarligt fel på mig!
Det är en sak jag tänkt på länge, det bästa med att ha barn är att, håll i dig nu, man kan prutta ogenerat bland folk, le lite urskuldande, barn är ju barn, du slipper magknip... det kanske är det bästa med hästar också, när jag tänker efter lite.
Men idag satt vi på bussen och jag tror att en pappa som satt nära tillämpade detta också, det stank, det är skillnad på pruttar och pruttar, INTE OKEJ!
21.00 Dags för min favvoserie, lite pinsamt men det är 2½män
Det är en sak jag tänkt på länge, det bästa med att ha barn är att, håll i dig nu, man kan prutta ogenerat bland folk, le lite urskuldande, barn är ju barn, du slipper magknip... det kanske är det bästa med hästar också, när jag tänker efter lite.
Men idag satt vi på bussen och jag tror att en pappa som satt nära tillämpade detta också, det stank, det är skillnad på pruttar och pruttar, INTE OKEJ!
21.00 Dags för min favvoserie, lite pinsamt men det är 2½män
söndag 25 oktober 2009
Söndag
Älskade vintertid, vi borde alltid dra tillbaka klockan en timme, jag menar, om man låter den gå någon sekund snabbare per timme så är det väl lagom att ställa tillbaka klockan en timme varje halvår, eller?
14.00 Försöker lista ut hur jag lägger upp musik i bloggen, jag ger upp och bär upp takpannor till min tappra takläggare istället.
20.40 Snart dags att somna framför Wallander
Förövrigt hade jag en jättebra ridlektion. Fick rida Sassi, en stor Tori, med stort utrymmesbehov, hon vill gärna att alla andra hästar ska hålla sig på 50 meters avstånd, så vi stod i skamvrån ibland. Men annars var det bra, det var ju första gången jag red henne och hon är 4cm högre än mig i mankhöjd, så jag var lite orolig innan, men som sagt lyckokick=)
Efter lektionen frågade ridläraren om jag ville hjälpa till att ge hästarna hö, gissa om jag blev barnsligt glad över det=))
14.00 Försöker lista ut hur jag lägger upp musik i bloggen, jag ger upp och bär upp takpannor till min tappra takläggare istället.
20.40 Snart dags att somna framför Wallander
Förövrigt hade jag en jättebra ridlektion. Fick rida Sassi, en stor Tori, med stort utrymmesbehov, hon vill gärna att alla andra hästar ska hålla sig på 50 meters avstånd, så vi stod i skamvrån ibland. Men annars var det bra, det var ju första gången jag red henne och hon är 4cm högre än mig i mankhöjd, så jag var lite orolig innan, men som sagt lyckokick=)
Efter lektionen frågade ridläraren om jag ville hjälpa till att ge hästarna hö, gissa om jag blev barnsligt glad över det=))
lördag 24 oktober 2009
Fredag kväll och lördaaag
Igår fyllde min man år. Det firade vi med tacos, barnfilm och glass med hemgjord chokladsås.
Stackarn, han somnade efter tio minuter, jaja, jag och barnet hade mysigt i alla fall, och i morse sa han att det hade han också. Han har haft en jättejobbig vecka, så vi förlät honom.
Lördag morgon, jag vill ha lugn och ro, sitta och filosofera vid köksfönstret, konstigt att vi aldrig är överens om hur dagen ska se ut, ett konstant avbrytande från övriga familjemedlemmar och det inkluderar katt och kaniner.
Nu är det bara några timmar kvar till ridskola och simskola, dags att vakna, men det är så svårt, vädret kräver eftertanke...
På väg hem från simskolan, -om man korsar fuckyou-fingret med pekfingret, mamman asgarvar och pappan blir upprörd, vad sa du lilla barn, -jo jag sa, om man korsar fuckyou-fingret med pekfingret, ännu mer asgarv och en MYCKET upprörd pappa som säger -mamma är oansvarig nu, barn får absolut inte använda sådana fula ord, mamman garvar fortfarande, barnet säger indignerat, -JO, JAG SA, om man korsar fuckyou-fingret med pekfingret OCH GNUGGAR NÄSAN KÄNNS DET SOM OM MAN HAR TVÅ NÄSOR. Pappan säger till mamman att sluta garva, det här är allvarligt, mamman försöker sluta garva och hålla med, men ändå, det lät urkul och hon förstår utan uppläxning.
Stackarn, han somnade efter tio minuter, jaja, jag och barnet hade mysigt i alla fall, och i morse sa han att det hade han också. Han har haft en jättejobbig vecka, så vi förlät honom.
Lördag morgon, jag vill ha lugn och ro, sitta och filosofera vid köksfönstret, konstigt att vi aldrig är överens om hur dagen ska se ut, ett konstant avbrytande från övriga familjemedlemmar och det inkluderar katt och kaniner.
Nu är det bara några timmar kvar till ridskola och simskola, dags att vakna, men det är så svårt, vädret kräver eftertanke...
På väg hem från simskolan, -om man korsar fuckyou-fingret med pekfingret, mamman asgarvar och pappan blir upprörd, vad sa du lilla barn, -jo jag sa, om man korsar fuckyou-fingret med pekfingret, ännu mer asgarv och en MYCKET upprörd pappa som säger -mamma är oansvarig nu, barn får absolut inte använda sådana fula ord, mamman garvar fortfarande, barnet säger indignerat, -JO, JAG SA, om man korsar fuckyou-fingret med pekfingret OCH GNUGGAR NÄSAN KÄNNS DET SOM OM MAN HAR TVÅ NÄSOR. Pappan säger till mamman att sluta garva, det här är allvarligt, mamman försöker sluta garva och hålla med, men ändå, det lät urkul och hon förstår utan uppläxning.
torsdag 22 oktober 2009
Undra om alla hör sina pling
Ibland möts två människor och det hörs ett litet pling, svagt, men du vet att den här människan, vid en annan tidpunkt, kommer betyda mycket för dig. Eller kanske kunde göra det nu om du ville.
Jag blir varm av känslan, av vetskapen om alla pling, som inte blir av, men som lever kvar som en liten skatt
Jag håller nog på att bli vuxen
Jag blir varm av känslan, av vetskapen om alla pling, som inte blir av, men som lever kvar som en liten skatt
Jag håller nog på att bli vuxen
onsdag 21 oktober 2009
Mat hela dagen
Lyckorus, http://www.aptitstockholm.se/, mat hela dagen, laga mat, tänka mat, prata mat, idéerna flödar och jag får inspiration utan dess like, kanske inte så mycket för jobbet, som också är mat hela dagen, utan mer för mig, i min vardag.
En halvtimme efter avslutad kurs går jag in i affären, duns, allt bara försvann , jag står där, lutar mig mot frysdisken, börjar desperat bläddra bland alla recept jag fått, Inget, absolut inget, jag börjar svettas, greppar ett paket köttbullar, och går ut.
En halvtimme senare, på väg hem med mitt fina barn, frågorna haglar, hon är grymt avundsjuk, ville också gå på matlagningskurs, jag får berätta i detalj vad vi lagade, och jag skäms, över mamma scans köttbullar.
En liten gnagande fundering också. En tant blev upprörd på kursen, när jag berättade att vi brukar äta middag vid 19-20. Det är verkligen inte bra för barn, dom behöver smälta maten i några timmar innan sänggående, och dom ska minsan sova klockan 20.00, vräkte hon ur sig, jag tror till och med att hon hötte med fingret. Jag trivs bättre med att laga mat i lugn och ro, inte stressa med det så fort jag kommer hem. Var tvungen att fråga kocken, han höll med mig, mycket bättre att laga mat från grunden och äta lite senare. Men ändå, sitter den lilla oron i mig, grrr
Det är kanske därför jag köpte äckliga köttbullar.
En halvtimme efter avslutad kurs går jag in i affären, duns, allt bara försvann , jag står där, lutar mig mot frysdisken, börjar desperat bläddra bland alla recept jag fått, Inget, absolut inget, jag börjar svettas, greppar ett paket köttbullar, och går ut.
En halvtimme senare, på väg hem med mitt fina barn, frågorna haglar, hon är grymt avundsjuk, ville också gå på matlagningskurs, jag får berätta i detalj vad vi lagade, och jag skäms, över mamma scans köttbullar.
En liten gnagande fundering också. En tant blev upprörd på kursen, när jag berättade att vi brukar äta middag vid 19-20. Det är verkligen inte bra för barn, dom behöver smälta maten i några timmar innan sänggående, och dom ska minsan sova klockan 20.00, vräkte hon ur sig, jag tror till och med att hon hötte med fingret. Jag trivs bättre med att laga mat i lugn och ro, inte stressa med det så fort jag kommer hem. Var tvungen att fråga kocken, han höll med mig, mycket bättre att laga mat från grunden och äta lite senare. Men ändå, sitter den lilla oron i mig, grrr
Det är kanske därför jag köpte äckliga köttbullar.
tisdag 20 oktober 2009
Blogg igen
Nu närmar sig vintern med stormsteg och jag känner hur det kittlar i fingrarna av skrivlust. Detta är alltså min tredje blogg, startad tredje hösten i rad, kommer förmodligen avslutas till våren, men kanske går den inte samma öde till mötes som dess föregångare, kanske börjar jag älska den på riktigt.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
