Detta saknar jag i Sthlm

1. Matlagningskurs för barn på kanske fem tillfällen, italienskt, libanesiskt, indiskt, mexikanskt och svenskt som exempel, jag kan nog finslipa mina önskemål lite mer, men som sagt.

Eh, jag kan inte komma på nåt mer=)

Naturligtvis längtar jag ständigt och jämt efter de jag älskar och bor alldeles för långt ifrån, men detta var inte en sådan lista:-)

Ole dole doff eller vadå?

Var hos doktorn idag, jag har en liten knöl på halsen, tänkte att det är bra att kolla upp den.
I alla fall, doktorn är en liten pojke, kan inte vara äldre än tolv, han frågar lite, känner på halsen och tror att det är en sena, men hämtar en annan för säkerhets skull, hon känner på halsen, säger att det är en lymfkörtel, förklarar hur hon undersöker och beskriver vad han ska skriva i remissen till radiumhemmet för provtagning. Sen går hon. Lilla doktorspojken svettas lite och säger att jag måste nog ta av mig tröjan så han kan undersöka lymfkörtlarna i armhålorna, när det är klart pustar han ut och säger att han ska skriva remissen, jag hade inte hjärta att säga att han glömde att känna på lymfkörtlarna i ljumskarna.
En timme senare är jag på radiumhemmet, blir undersökt av en doktor, hon hittar bara en pulsåder, går iväg för att konsultera en annan, kommer tillbaka och säger att han ska titta istället, med ultraljud. Han gör så, hittar en förstorad lymfkörtel, som sitter fast? på pulsådern.
Provsvar får jag via min lilla doktorspojke om några dagar.

Gå och lägg dig!

Det värsta med facebook måste vara att nyhetsuppdateringen är kvar hos andra trots att jag raderat mina spåniga försök att lura i min syster att jag kan norska.
Det sjuka är att jag tycker att jag är rolig i mina pinsamheter och sitter och garvar så tårarna sprutar.
Okej, så här var det,
jag tänkte skriva ett inlägg på hennes norska status, trodde att jag var smart och ändrade språkinställningen till norska, hm det gick ju inte, då kopierar jag mitt inlägg ( som jag skrivit på min egen sida för att hon inte ska se) från svenska och ändrar språkinställningen igen till norska, fattar fortfarande inte att det bara är fb-sidan som byter språk, jag tror att jag testade på fyra olika sätt innan jag märkte vad jag gjorde. Så nu sitter jag här, garvar och skäms och tycker att jag är hysteriskt rolig!

Pinnsmala älvor i Åhlens julkatalog

Barnet tittar i Åhlens julkatalog. Barnet tittar sig i spegeln. Barnet vill se ut som älvorna i katalogen, de är så vackra med smala långa ben. Barnet frågar hur hon skulle se ut om hon var så smal. Mamman visar bilder på anorexia-flickor. Barnet ryser, så vill hon inte se ut. Slutar det här, eller är det början, har jag fått en försmak av vad som väntar, flickors skeva kroppsuppfattning:-(

Tvångstankar

En kille kom upp för trappan till tunnelbanan och innan han fortsatte på plattformen trummade han på golvet tre ggr, sen, innan han gick på t-tåget trummade han på marken tre ggr. Jag började garva och barnet tittar märkligt fascinerad innan hon vänder sig till mig och frågar varför jag tyckte det var så kul. Jag börjar skruva på mig, ja, jo, men de flesta har ju lite tvångstankar, men kanske inte så odiskreta, ja jag använde ickeordet odiskret, jag försökte prata barnspråk, fy vad jag kände mig dum för att jag garvat. Men på allvar, har man såna tvångstankar så måste man ha humor, jaja, jag är glad att vi inte åkte åt samma håll och förresten hörde han nog inte.

Övervakningsöverdrift kanske

Det har pågått nyinstallation av övervakningskameror på mitt jobb en tid nu. Men idag kände jag att det börjar gå överstyr. Kom och kolla här säger två glada gubbar, eh okej, ni har satt ut en stolpe utan någon som helst logisk funktion, ja, ser du den lilla kameran, menar ni hålet mindre än ett knappnålshuvud på stolpen, ja, det är en kamera, stora leenden. Yes, nästa steg tycker jag självklart är att alla som vågar passera entrédörrarna ska gå igenom röntgenapparat och kanske dörrarna inte ska öppnas utan scanning av fingrar och ögon, fast det e klart, man kan sno nån annans, bäst med röstkontroll och hemlig kod på sjörövarspråket också.

Fast jag måste medge att jag tycker det är lite kul, bad en kollega gå dit och göra grimaser så jag kunde se på bildskärmen, det är ett roligt fiskögeperspektiv på kameran=))) Hrm, fast om nån läser detta, så gjorde hon inte det för vi är alltid fullt upptagna med mycket viktiga arbetsuppgifter, så att säga.

Vad gör man när man måste garva, men är ensam på T-centralen

För nån dag sen, skulle pappan skämta med barnet och gömmer sig bakom sängen. Han tror naturligtvis att han är skitbra på att gömma sig. Jag är nere i köket, och hör mitt barn, med räddare och räddare röst säga, pappa, du får inte skrämma mig. Jag går upp och kollar vad dom sysslar med och ser pappan stå bakom sängen, knäpptyst, på alla fyra, halva ryggen sticker upp ovanför, hahaha, han trodde verkligen att han inte syntes, som ett litet barn som håller för ögonen, hahahaha Jag hade också blivit rädd, jäkla psyko, hahaha Men i alla fall, så går jag genom T-centralen och kommer på hur knäpp han var och börjar le, fnissa, ögonen börjar tåras, jag funderar febrilt på vad jag ska göra för att inte uppfattas som en galning, tar upp mobilen för att låtsasprata, tänker att nån kan ju ha sett att det är fejk, lägger ner den och brister ut i gapskratt.

Aptit igen=)

Yes, matlagningskurs igen, jättesporrad, tror att jag kommer regera köket. Hahaha, jag gjorde nog alla fel man kan göra, glömde putsa köttet, brände typ allt som gick att bränna, sa fel saker och avslutade med att tappa en kniv och naturligtvis reflexmässigt försöka fånga den med resultat blodsprutande lillfinger. Tur att det var en rutinerad kock som plåstrade om mig annars hade jag nog svimmat. Men annars var det verkligen skitkul, bra stämning, mycket garv, jag ler fortfarande. Och ser fram emot nästa gång, då är det hela jobbet som ska laga mat tillsammans, på kvällen, fast det är först i januari, men ändå, tiden går snabbt!

jag var tvungen

http://www.roligahistorier.com/roliga-filmer/28-komedi/489-vad-innehaller-influensavaccinet.html

Salmonella

Yes, nu ska jag oroa mig för salmonella också, åt salmonella-smittad sallad igår, om tre dagar vet jag om jag är smittad, inte kul. Eller vänta lite, nu måste jag bena ut vad det betyder för mig, dålig i magen är ju inte kul att vara, men en liten stund går bra och jag går ner några kilo utan ansträngning, efter symptomen försvunnit kan jag vara smittbärare i upp till ett halvår och då får jag vara sjukskriven eftersom jag jobbar med livsmedel + att jag inte får laga middag till andra, hm, börjar undra varför jag oroar mig. Fast det e klart, jag vill inte smitta min familj och får jag salmonella får mina fina kollegor det också och då är det mitt fel, det var ju liksom jag som lagade lunchen och inte sköljde salladen tillräckligt i så fall. Och ännu värre, då kan dom få för sig att jag gjorde det med flit för att jag inte fick följa med till globen idag, haha. Nä, skämt åsido, jag har faktiskt ont i magen, fick det igår på hemvägen så jag köpte ett lager med magbacill-shottar, men det hjälper inte.

Lite lustigt, i tisdags när jag var på Orto novo, pratade vi om hur vanligt det är med salmonella i utländsk ruccola. Det problemet finns inte hos dom. Hädanefter ska jag bara köpa därifrån, om det inte krisar då förstås, då får man ju ta risker:-)

En fullkomligt överraskande bra kväll

Fick förfrågan om jag ville följa med till http://www.ortonovo.com/, på rundvisning och middag. Först kände jag inte för det, jag har varit på många tillställningar, där det serverats trist mat, men efter snabbt övervägande, vågskål 1, hämta barn som inte vill hem från fritids och laga middag som barn inte vill äta efter lång bussresa hem, vågskål 2, bli serverad middag och få skjuts hem, så vägde tvåan över. Jag vill tillägga att jag var nyfiken också, hyrde en stuga hos deras grannar http://www.rosenhill.nu/ i somras och funderade på hur det såg ut där.

Så kvällen började med historia, faktiskt inspirerande, kärlek, familj och sökande av trygghet kombinerat med avsaknaden av grönsaker och färska örter byggde upp en hypermodern växthusodling, från asterodling på friland, på ett ungefär. Sen gick rundturen igenom de olika momenten, från frö och torvbal till färdigpaketerad örtkruka, självklart provsmakade vi under hela vägen genom de många växthusen. Det var intressant och lärorikt framförallt.

Sedan samlades vi i matsalen med kök bakom en enorm vepa föreställande torget i staden i Italien, där kärleken slog till. Med en knapptryckning hissas vepan upp. En meny utan dess like presenteras. Jag finner inte ord, jag visste att jag inte skulle komma ihåg ens hälften, så jag bad kocken skriva ner menyn, ville ju skryta om vad jag blivit serverad en tisdagskväll ute på landet. Kommer han ihåg så lovar jag att det står här sen. Jag kan i alla fall säga att det var säsongsbetonat och ljuvligt gott. Jag har helt missat fredagskocken på http://www.mixmegapol.se/program/antligen-morgon/fredagskocken, det kan ju bero på vår superdåliga radio på jobbet. Det måste åtgärdas, han var helt fantastisk, jag älskar att se människor som brinner för det dom gör prata om sin passion. http://www.moderngastronomi.se/1.html är hans egna hemsida för den som är lika nyfiken som jag. Självklart hade han en kokbok till salu och naturligtvis hade jag inga kontanter, inte min kollega heller, så i desperation hotar jag med att skriva i boken så att han måste skicka den till mig, jag tänkte postförskott, måste tillägga att jag brukar sova vid den tiden på kvällen, men han måste ha träffat på galningar förr, så han skrev en hälsning i en bok, fick min hotmailadress och en kartong över huvudet, dock inte av mig, eh, och en kram för jag blev så glad, pengarna får han i morgon=)

Nu är det väl sovdags dårå, har återigen tvingat en kollega till torsdagsfrukost innan jobbet=))

Varför är du så dum och vägrar vaccinera dig

Jag är frisk, har inga allergier. Men, jag minns fortfarande hur jag mådde efter mpr-vaccinationen på skolan, min arm blev ilsket röd och svullen, jag fick yrsel, fick ligga på en brits hos skolsköterskan vars kunskap sträckte sig till vårtor, kändes inte jättetryggt. Och jag minns när jag åkte in akut för allergichock av nyklippt gräs, fick två sprutor i skinkan, mindre kul, var rädd för gräs länge efter det, först i vuxen ålder har jag börjat gå barfota i gräs igen. Just det ja, jag var allergisk mot kåvepenin ett tag i min barndom också, inte längre som tur är, kåvepenin är ju universalpenicillinet nummer 1 (lite humor). När min dotter var 8 veckor blev jag inlagd för rosfeber, fick två olika antibiotika intravenöst tre ggr per dygn, efter två dagar var mina blodådror så irriterade att jag inte kunde få det i dropp, det gjorde obeskrivligt ont, så istället fick jag det outspätt i spruta, gjorde ännu ondare men inte lika länge. Fortfarande idag, åtta år senare reagerar ådrorna med att dra ihop sig och bli röda vid blodprovstagning. Jag fick epidural under förlossningen, slapp det onda men spydde och hade feber i några dagar. Jag är inte så intresserad av att ta reda på hur ett oprövat vaccin med diskutabla komponenter skulle påverka mig. Men nog om mig.
Amalgam 1800-talet bra att laga tänder med, 1900-talet kanske inte så bra, kvicksilver är farligt och amalgamet expanderar för att slutligen spräcka tanden, 2009 amalgam förbjuds. PCB 1930 jättebra, 1970 misstankar om samband mellan PCB och skador på östersjösäl, 1985 samband fastslaget, 2000 förbud mot all PCB-produktion. DDT 1940 suveränt, 1990 havsörnstammen har börjat återhämta sig efter skadorna. Neurosedyn 1959 jättebra sömnmedel för gravida kvinnor, 2009 fortsatt kamp för skadeersättningar. Jag kan fortsätta, men jag tror du förstår vart jag vill komma, forskare har i alla tider hittat på bra grejer och sen ojdå.
Skulle kunna fortsätta med många argument som är direkt riktade mot vaccinet. Och sedan behandla medias viljebrist att uppmärksamma dödsfall, förlamningar och andra bieffekter av vaccinet.

Jag kommer inte att ta sprutan, visst, jag blir orolig av alla skriverier, kanske har jag fel, kanske har jag rätt, men oavsett vad är jag trött på tyckare som aggressivt säger att du måste vaccinera dig.

forts spök-kväll, råkade publicera innan det var klart

Jag överlevde!
Det var en jättefin kväll, nästan fullmåne och bara några enstaka moln på himlen.
Det var ca 40 barn som fick höra en sann spökhistoria om slottets stalldräng och hans käraste, den utspelade sig vid slottets dansbana, sen fick barnen gå i grupper om 4 ner till skrittspåret, som var upplyst av massa pumpahuvuden.
Det var mycket stämningsfullt, vi var utplacerade runt om, de flesta av oss spöken, en var lieman, barnen skreeeek, fast alla utom en gick hela rundan, starkt av dem=)
Jag var inte vakt, blev nån sorts joggare som skulle skrämma barnen in på rätt väg, passade väl bra eftersom jag skulle typ halta/falla ihop inne i skogen, så mellan varje grupp låg jag i löven och tog igen mig, var dock lite för mycket hallonsnår som rispade mig i ansiktet, jag såg ju knappt något.
Men mörkret är kusligt, speciellt runt ett gammalt slott. Flickan som skulle berätta spökhistorien anropade i walkie-talkie att hon inte vågade gå upp till dansbanan själv, trots medföljande rottweiler. Jag skyndade till undsättning, hon var räddare än jag, sen blev det komik på hög nivå, hunden blev bajsnödig, satte sig på stigen barnen skulle gå på, tre ggr, flickan försöker få honom att sluta bajsa, barnen närmar sig, till sist har han bajsat klart och vi springer genom äppelträdgården och hinner fram precis innan barnen, pust, jag glömde att vara rädd, tack Zorro. Fast jag undrar hur många det var som trampade i hundbajs, försökte täcka med löv.
Efteråt tog vi med oss pumporna, barnen fick varm choklad, diplom delades ut till alla som var med i pumpatävlingen dagen innan och så åkte vi hem.
Det är verkligen jättekul att att ställa upp på sånt som barnen gör. Ungdomarna i klubben fixade allt och instruerade oss vuxna medan vi satt och drack kaffe, riktigt lyxigt.

Spök-kväll mm

Yes, fredag, sista dagen jag kom försent till jobbet den här veckan. Kan nu konstatera att det är svårt att gå upp på morgonen om jag ska vara vaken på kvällen som normala vuxna, nästa vecka återgår jag nog till tidigt sänggående. Trist!

Jag börjar bli grundligt trött på min ena äggstock, den producerar cystor i rasande fart, tidigare har det varit i samband med ägglossning, nu börjar det hugga i magen redan vid dag ett efter mens, två månader i rad har jag haft det så, det gör så ont, i ca två veckor, måste man stå ut med det? Jag har varit hos läkaren två ggr pga så svåra smärtor att jag inte orkat mer, båda gångerna blev jag hemskickad efter ultraljud med orden, det går över om några dagar, det var en stor cysta men den har spruckit, det där svarta du ser på skärmen är vatten, inget farligt. Jag vet att det inte är farligt, men på allvar, nån hjälp måste man väl kunna få, och nej, jag vägrar äta p-piller, det var mini-piller som startade detta helvete för mig.
En liten tröst i alla fall, det gör mindre ont när jag rör mig långsamt och det är pauser mellan huggen.
Lite pinsamt bara de gånger nån råkat se mig när jag fälls ihop som en fällkniv av smärta.

Nu ska jag strax ut i skogen och agera stöd för ungarna på spök-kvällen, jag tar nog med mig min dotters täljkniv.

29 09 10

Idag trodde jag att jag försovit mig mycket, ringer till jobbet och säger att jag tagit sovmorgon, och vandrar sen in 7 minuter efter jag börjat, ja men vadå, klart de hade saknat mig under den tiden. Börjar bli lite trött på min morgonförvirring!!

Det blev ingen matlagning efter jobbet utan en skön promenad istället.
På bion var det desto mer, matlagning menar jag, vi såg Julie och Julia, kan jag rekommendera om du är lite..., jag gillade den=)
På väg in på bion började tre tonårstjejer ropa efter mig, jag fattade inte att de menade mig först, du jobbar där va, nej hon jobbar där, visst jobbar du där? Jag kände inte alls igen dem, stan börjar bli för liten, haha
Nää, faktiskt inte, jag tycker det är mysigt att bli igenkänd och känna igen andra. Veta att säger jag hej till henne så pratar hon med mig resten av bussresan, eller, den där galningen släpper aldrig handen, eller, han kan alla hållplatserna och ropar ut dem så högt att de icke-vana hoppar till av förskräckelse, eller, jag kan fortsätta i evighet=) Okej, det bor inte bara psyksjuka människor här, det bästa är de snabba igenkännade blickarna och leendena av alldeles vanliga stockholmare i rusningstrafik.

Uppochnervänd onsdag

Börjar dagen fint, kommer på att jag glömt jobbnycklarna och mobiltelefonen, det är bara jag som har nyckel denna morgon. Min stackars kollega blir uppryckt ur sin skönhetssömn av mobilsamtal från lånad telefon, sen står hon i pyjamas som ett yrvaket mystroll och räcker mig nycklar och kram, och med avlagt löfte från mig om färdigbryggt kaffe när hon kommer ner, hinner jag öppna för alla, endast tre minuter försenad. När jag tänker efter så är det första dagen den här veckan jag inte är mer sen.

Eftersom vi bytt ut fredagsmys mot fredagsrys denna vecka hade jag och mitt barn onsdagsmys istället, Vi tittade på Min granne Totoro, äntligen, jag har velat se den länge, men inte vågat. Det är svårt att uppfylla höga förväntningar, men åh vad filmen var bra. Hayao Miyazakis filmer är som en reningsprocess för själen.


Ibland går jobbet före.
Löften bryts, barn blir besvikna, mammor med.
Det kan hända. Men när det upprepas, gång efter gång....
När jag dessutom ska få dåligt samvete för att jag ska på bio i morgon, som vi planerat och kollat att det funkar, då blir jag arg.
Jag försöker förstå, men jag känner mig ändå som ett besviket barn som vill stampa i golvet och säga, dumma dej.
Apropå bio, funderar på att ta över kollegas kök och laga middag innan.

Bäst i höstrusket, utan inbördes ordning, promenader, film och boken jag läser just nu.

Jag läser Fladdermössens by av Dario Fo, om nån vill veta.

Min grav

Mamma, vad vill du ha för blommor på din begravning? Eh, jag vet inte, pelargoner? Mamma, jag ska nog bestämma det själv, vilken färg istället? Pust, jag vet inte, röd, rosa, vitrosa (tänker fortfarande på pelargoner). Jag tänker rita din grav sen när vi kommer hem! Hm, okej, det är bra att du har en plan. Sen går vi på tunnelbanan, jag tror samtalet är avklarat och vi pratar om rosorna i trädgården, vilka jag tycker om och vilken jag inte tycker om. Då kommer, Mamma, strunt samma, jag bestämmer hur din grav ska se ut! Flera ryggar guppade av kvävda skratt.

En stund senare, hemma, fick jag se en skiss av min framtida grav.

Den var väldigt vacker och har även en skötselplan för varje årstid.

26 10 09

Fick ett telefonsamtal idag angående förestående spök-kväll på ridskolan, jag ska inte vara spöke utan ta hand om eventuella panikslagna och gråtande barn i skogen. Vad bra sa jag, då slipper jag köpa smink och fundera på kläder. Hm, där glömde jag en sak, jag är mörkrädd, varför svarar jag alltid ja på allt innan jag tänkt efter om det är en bra idé, fafafafafaaaan. Jag ska alltså stå ensam i en spöklik skog i mörker, det är förvisso fler föräldrar, men vi står inte tillsammans, jag tror inte jag vill detta. Men självklart gör jag det ändå, det måste vara nåt allvarligt fel på mig!

Det är en sak jag tänkt på länge, det bästa med att ha barn är att, håll i dig nu, man kan prutta ogenerat bland folk, le lite urskuldande, barn är ju barn, du slipper magknip... det kanske är det bästa med hästar också, när jag tänker efter lite.
Men idag satt vi på bussen och jag tror att en pappa som satt nära tillämpade detta också, det stank, det är skillnad på pruttar och pruttar, INTE OKEJ!

21.00 Dags för min favvoserie, lite pinsamt men det är 2½män

Söndag

Älskade vintertid, vi borde alltid dra tillbaka klockan en timme, jag menar, om man låter den gå någon sekund snabbare per timme så är det väl lagom att ställa tillbaka klockan en timme varje halvår, eller?

14.00 Försöker lista ut hur jag lägger upp musik i bloggen, jag ger upp och bär upp takpannor till min tappra takläggare istället.

20.40 Snart dags att somna framför Wallander

Förövrigt hade jag en jättebra ridlektion. Fick rida Sassi, en stor Tori, med stort utrymmesbehov, hon vill gärna att alla andra hästar ska hålla sig på 50 meters avstånd, så vi stod i skamvrån ibland. Men annars var det bra, det var ju första gången jag red henne och hon är 4cm högre än mig i mankhöjd, så jag var lite orolig innan, men som sagt lyckokick=)
Efter lektionen frågade ridläraren om jag ville hjälpa till att ge hästarna hö, gissa om jag blev barnsligt glad över det=))

Fredag kväll och lördaaag

Igår fyllde min man år. Det firade vi med tacos, barnfilm och glass med hemgjord chokladsås.
Stackarn, han somnade efter tio minuter, jaja, jag och barnet hade mysigt i alla fall, och i morse sa han att det hade han också. Han har haft en jättejobbig vecka, så vi förlät honom.

Lördag morgon, jag vill ha lugn och ro, sitta och filosofera vid köksfönstret, konstigt att vi aldrig är överens om hur dagen ska se ut, ett konstant avbrytande från övriga familjemedlemmar och det inkluderar katt och kaniner.

Nu är det bara några timmar kvar till ridskola och simskola, dags att vakna, men det är så svårt, vädret kräver eftertanke...

På väg hem från simskolan, -om man korsar fuckyou-fingret med pekfingret, mamman asgarvar och pappan blir upprörd, vad sa du lilla barn, -jo jag sa, om man korsar fuckyou-fingret med pekfingret, ännu mer asgarv och en MYCKET upprörd pappa som säger -mamma är oansvarig nu, barn får absolut inte använda sådana fula ord, mamman garvar fortfarande, barnet säger indignerat, -JO, JAG SA, om man korsar fuckyou-fingret med pekfingret OCH GNUGGAR NÄSAN KÄNNS DET SOM OM MAN HAR TVÅ NÄSOR. Pappan säger till mamman att sluta garva, det här är allvarligt, mamman försöker sluta garva och hålla med, men ändå, det lät urkul och hon förstår utan uppläxning.

Undra om alla hör sina pling

Ibland möts två människor och det hörs ett litet pling, svagt, men du vet att den här människan, vid en annan tidpunkt, kommer betyda mycket för dig. Eller kanske kunde göra det nu om du ville.
Jag blir varm av känslan, av vetskapen om alla pling, som inte blir av, men som lever kvar som en liten skatt

Jag håller nog på att bli vuxen

Mat hela dagen

Lyckorus, http://www.aptitstockholm.se/, mat hela dagen, laga mat, tänka mat, prata mat, idéerna flödar och jag får inspiration utan dess like, kanske inte så mycket för jobbet, som också är mat hela dagen, utan mer för mig, i min vardag.
En halvtimme efter avslutad kurs går jag in i affären, duns, allt bara försvann , jag står där, lutar mig mot frysdisken, börjar desperat bläddra bland alla recept jag fått, Inget, absolut inget, jag börjar svettas, greppar ett paket köttbullar, och går ut.
En halvtimme senare, på väg hem med mitt fina barn, frågorna haglar, hon är grymt avundsjuk, ville också gå på matlagningskurs, jag får berätta i detalj vad vi lagade, och jag skäms, över mamma scans köttbullar.

En liten gnagande fundering också. En tant blev upprörd på kursen, när jag berättade att vi brukar äta middag vid 19-20. Det är verkligen inte bra för barn, dom behöver smälta maten i några timmar innan sänggående, och dom ska minsan sova klockan 20.00, vräkte hon ur sig, jag tror till och med att hon hötte med fingret. Jag trivs bättre med att laga mat i lugn och ro, inte stressa med det så fort jag kommer hem. Var tvungen att fråga kocken, han höll med mig, mycket bättre att laga mat från grunden och äta lite senare. Men ändå, sitter den lilla oron i mig, grrr
Det är kanske därför jag köpte äckliga köttbullar.

Blogg igen

Nu närmar sig vintern med stormsteg och jag känner hur det kittlar i fingrarna av skrivlust. Detta är alltså min tredje blogg, startad tredje hösten i rad, kommer förmodligen avslutas till våren, men kanske går den inte samma öde till mötes som dess föregångare, kanske börjar jag älska den på riktigt.