Idag vill jag bo i Göteborg

Jag har inte träffat min brors flickvän, inte gått på min systers klasser, inte gått på min minsta systers vernissager, inte ätit lunch med pappa, inte sovit i mammas soffa, inte bara varit med människorna som betyder mest för mig. Jag saknar, så det gör ont.

Sorkar

Det är två sorkhål vid vår stora kastanj. Jag är helt sönderstressad över detta. Såg en bild i vintras på en kastanj vars rötter var helt avgnagda av vattensorkar eller mullsorkar. Vet inte vad de kallas för, monster är dom i alla fall. När jag såg bilden tänkte jag, vilken tur att sorkarna bor i vallen som ligger så långt ifrån kastanjen. Nu måste jag gräva i hålen för att se om det är skador på kastanjen eller om det är åkersorkar som bor där. Ett icke angenämt uppdrag, sorkar har skitstora tänder.

Så håll tummarna för mig att det inte ser ut så här.

Zouk

Så fint att jag blir alldeles lycklig!

Framför huset

En tanke om hur backen ner till framsidan kan se ut. Enarna, blåbärsbuskarna, ljungen och blåklockorna finns där redan och inte att förglömma Enorma Karljohan-svampar. Jag vill att det ska se naturligt ut, tänker inte göra en rabatt, men lite fler blommor som får fröså sig tror jag skulle vara fint. Det står även några björkar och tallar till höger och under dem lingonris.

Så här såg den ut i somras, jag hade glömt hur mycket blåklockor det var. Det känns inte som om det får plats något mer där. Måste fundera lite till.

Det gäller att vara smart

Vi har rätt mycket diskussioner här hemma om städning. Han tycker att jag borde städa mer, jag tycker att han borde göra det. Dags att gnugga geni-knölarna, hur få honom att städa mer utan tjat om att jag också ska göra det. Snabb analys av mannen, han gillar att ha överblick över situationer, han är otroligt tävlingsinriktad, hans största triumf är när han överbevisar mig.

Lösningen stavas STÄDSCHEMA, inte ett töntigt där det står vilka uppgifter alla har, utan ett enkelt med olika sysslor uppspaltade och rutor för många veckor framåt, bara att sätta sin signatur för utförd syssla i rätt veckoruta. Gissa om han njöt när jag råkade öppna dörren till städskrubben häromdagen och så imponerat konstaterade att han fyllt i det flesta rutorna.

Tyvärr kan jag inte njuta av det längre, han bad mig på sina bara knän att ta över hushållssysslorna så att han kunde lägga färdigt taket. Vad säger man då? Ja älskling, jag gör det för din skull. Han bara tittade på mig och sa sen garvande, jag tror inte riktigt på dig. Men det tycker jag att han ska göra, jag har inte riktigt tid att komma upp med en ny plan=)

Trädgårdsdrömmar

Igår gick jag ett varv och tittade till all skadegörelse vintern orsakat. Det var inte så mycket som jag befarade.
Våra nya äppelträd var dock illa åtgångna av rådjuren, så jag gick hämningslöst fram med sekatören, tänkte att det hade ju ändå sett konstigt ut om de två nya var perfekta när de andra äppelträden inte är så. Jag tittade på aroman som blev helt ringbarkad förra sommaren och ställd mot en vägg i väntan på flismaskin, hon levde trots den brutala behandlingen, så jag gav henne jord och sågade av hennes stam. tänkte testa att göra en U-form av henne.
Rabarbern visar sina stora knoppar, pionerna likaså, till och med påskliljorna i krukorna som jag inte orkade plantera ut förra året har tittat upp. Våra uppstammade vinbär lever och ser ut att må bra, dem måste jag dock flytta till ett mindre sankt område. Blåbärsbuskarna har överlevt pulkaåkning. En kvarglömd morot i landet har börjat växa.
Det nya plommonträdet ser riktigt fint ut, förhoppningsvis gillar plommonsnåret kombinationen och ger fler än tre plommon om några år, måste bara rensa upp där. Funderar på att ta avläggare och sätta på vallen. Denna vall är min största tankenöt. Ca 200 meter lång, full med hallon och sorkar, några berberisbuskar och en röd ros. Förra året satte vi tre havtorn i bortre änden, tänkte beta av den bit för bit. Ska även ta avläggare från syrener och sätta där. Vi måste ha en gräns, helst hade jag sett ett staket, det är för många som kommer och trampar ner hallonbuskarna i sin jakt på hallon, värst var några som hade hinkar med sig.
Jag har köpt två påsar fingerborgsblommor som jag ska strö ut över ett hörn av trädgården, nu är det en enorm lövhög där, men jag var där och krattade undan lite igår, det mesta är förmultnat så om en månad krattar jag undan allt, blåser ut fröna och lägger tillbaka lövtäcket och håller tummarna. Meningen är stor utdelning med liten insats. Får väl se om det lyckas, annars var det inte meningen.

Hittade fyra fönster i perfekt storlek för varm/kallbänkar, lyckorus, ett jättestort fönster till kommande gäststuga, vi har lite meningsskiljaktigheter om placering, jag vill ha den där garaget står, med utsikten över den vildvuxna trädgården där jag planerar ett ordnat kaos med damm, ormbunkar, fingerborgsblommor och mosstrappa ner till den soligare delen.
Där på höger sida om trappan måttade jag ut en liten trädgård som ska få ett vitt staket och en hängiven trädgårdsmästare i form av en snart nio år gammal flicka. Nu står där ett gammalt skjul som ska rivas. Detta är det första arbetet som ska göras, i ett år har hon drömt och ritat och planerat sin trädgård. Hon sitter med näsan i trädgårdsböcker och nu när hon är sjuk får jag bära alla böcker dit hon befinner sig. Jag känner igen denna längtan och är så glad att hon har den.

Min man betraktade mig häromdagen och sa sedan, du gillar bara trädgård i tanken. Ja, sa jag då. Fast det är inte sant, en trädgård ska skänka glädje, jag kommer aldrig springa runt som ett skållat troll och rensa ogräs, kratta gruset eller plantera nyinköp så fort vi kommer hem. En trädgård är en långsam, eftertänksam njutning och det jag inte hinner med gör jag en annan dag. Just nu njuter jag av alla fjärilar som fick vara ifred i nässelsnåret vid rabarbern.

Herr brun är en väldigt snäll häst, så snäll och söt att han inte fick vara ifred, därför började han sparkas. Jag brukar hjälpa till när han bråkar, han blir lugnare då, men igår sparkade han mig, i knävecket, jag blev så paff, han med. Du sparkade mig, sa jag. Jag märkte det, skruvade han sig, trodde liksom inte att jag skulle träffa dig. Hur gör vi nu då, ska du slå och skrika, det är väl det som följer, undrar han. Nä, säger jag och pussar honom på hans förvirrade mule, men nu får du sluta vifta med benen.

Min fina vita blir glad när jag kommer ner till ridhuset, han gosar in huvudet och suckar lyckligt. Det är dags att sitta upp, jag släpper hans huvud och ställer mig på pallen, då tar han tag om min jacka och försöker dra tillbaka mig, men hörru, lektionen börjar nu, nytt försök, han backar och lägger huvudet i mitt armveck. Efter ridlektionen, uppe i stallet, masserar jag hans rygg.

Helt plötsligt inser jag att jag har en önskan om en framtid, något att arbeta mot, en lång väg att gå, väldigt krokig och hopplös, men det är min väg.